Har suttit och legat här hela dagen. Är förkyld och känner mig helt slut. Finns dock tråkigare ställen att känna sig så på. Jobba! Jobba! Jobba! Skynda. Stressa. Hinna i tid. Du hör aldrig av dig. Kunde du ses? Glöm ej! Träna. Prioriter. Glömma. Jag hör av mig, jag styr upp något. Borde bjuda hem. När kommer du hem? Är du klar snart? Fuck.. det där mejlet! Livet för det mesta. Jag tror att det är därför jag både älskar och behöver komma bort mellan varven. Bort och släppa allt. Vardagen har så mycket krav och måsten. Med lite distans är det lättatre att värdera vad man ska priorotera. Jag har svårt att reflektera över det nämnvärt när jag är mitt i det, mitt i livet. Ytterligare en påminnelse om att tempot ibland kanske är för högt är när kroppen välkomnar till lugnet och ron med dunderhuvudvärk, stela axlar och nacke. Eller ännu bättre en förkylning. Vilket såklart ej är bra, det är så att säga tre classic tecken på att man har stressat för mycket under för lång tid, utan att stanna upp och hämta andan. Gissa 2 gånger om det är bra för oss att hålla på så? Förutom spänd nacke och huvudvärk brukar klassiska tecken på stress kunna vara: Svårt att somna trots att vi är trötta. Svårt att komma ner i varv, trots att vi vill och försöker så svävar tankarna iväg. Svårt att koncentrera sig, trots att man har det mysigt på exempelvis middagen så plockar vi upp mobilen varannan sekund. Allt går långsamt. Folk går för sakta framför dig på stan, säger för långa meningar, bussen kör för sakta. Du är lättirriterad och känner att du kanske blir onödigt arg på allt och alla, att du stör dig på varenda människa du springer på, din partner, bästis eller tjejen i affären. Du glömmer att äta och när du väl äter sväljer du tuggorna hela, du äter i farten. Du är glömsk, kommer inte ihåg vem du har lovat vad eller när. Om du känner igen någon av punkterna och att det har pågått ett kort tag spelar såklart ingen roll, men att leva och känna så halvår, efter halvår påverkar din hälsa på sämsta tänkbara sätt. På sikt påverkar det kroppen genom att den bränner ut sitt energiförråd, det i sin tur kan ge en rad andra följdsjukdomar. Det kan vara svårt för dem du har runt dig att förstå hur stresad du känner dig och att sätta sig in i din situation. Jag skulle säga att det bästa är att du delar med dig av vad du känner och upplever men även: Börja träna. (Beroende på stressnivå, träna inte ytterligare saker som sätter krav och press på dig.) Tacka nej till saker. Man kan inte ställa upp eller vara med på allt jämt. Vila från uppdrag som inte är jobbrelaterade under en tid, typ styrelsen i föreningen, fika-ansvarig på fotbollen, fix hit, fix dit. Gå och prata med någon psykolog som kan hjälpa dig att sortera dina tankar, din stress. Skäm bort dig med sömn. Sovmorgonar och powernaps har inget med att vara klen att göra. Skit i alla måsten. Lägenheten/huset behöver inte städas varje fredag och tvätthögen smiter inte från dig. Kom ihåg det är ingen skillnad på verklig och tänkt stress. Ät ordentligt, sitt ner och still när du äter. Ta ett djupt andetag, det får dig att chilla! Jag lovar!