När blir man expert på sitt område? När får man lov att tycka och tänka? När har man tillräckligt med kunskap och utbildning för att våga tro att man vet vad man pratar om? Särskilt inom ett område där ALLA är experter? Jag pratar såklart om min träningskunskap och bakgrund. Jag brukar alltid säga att ju mer jag lär mig om träning, desto mindre känner jag att jag kan. För mig känns det som ett ödmjukt sätt att se på ett område som är enormt brett, med lika många områden och riktningar som det finns städer i världen, typ. Jag blir alltid lika snopen när jag blir benämnd som Alexandra "träningsexpert". Funderar på om min förvåning verkligen är befogad? Eller är det kanske så att jag borde slå mig för bröstet och skryta om min otroligt djupgående karriär inom området? För mig är kunskap grunden till allt. Känner jag mig inte 110 procent säker på det jag ska leverera, tränar jag och utbildar mig tills att jag känner mig så nära perfektion som det går. Perfektion eller inte alls, så är melodin åtminstone när det kommer till träning. För er som inte vet. Nästa år kliver jag på mitt 17:e år som instruktör. Ja det är sant. Nej jag är inte 50 +. Jag råkade ba hitta min passion för gruppträning väldigt ung (jag var 17 år). Det innebär att jag genom åren lett över 3000 gruppträningsklasser. Boxning, Kampsport, Styrkeklasser, Core, Avslappning och Stretch. Under mina 16 år som instruktör har jag 2 gånger per år blivit bedömd och kvalitetssäkrad som coach och kontinuerligt gått otaliga utbildningar. Utöver det är jag utbildad PT, Löpcoach Steg 1 och steg 2, Mobilty Expert, Sport Performance Coach Level 1 och 2. Det innebär att jag, förutom att blogga, fyller mina dagar genom att ta hand om min PT-klinter, driva mitt träningskoncept Night Fight som jag lanserade helt och hållet på egen hand hösten för 1,5 år sedan, jag föreläser, anordnar tränings-resor och helger. Jag lever och andas träning. Kanske blir man aldrig expert, kanske kan jag utan att tveka kalla mig expert på det jag gör.