Jag ska försöka dela med mig av något som jag till viss del tycker är svårt, men samtidigt gärna pratar om. Jag hoppas att det ska bidra till att våga ta steg i livet man inte tror sig förmå eller helt enkelt inte vågar. Tvivel över min egen förmåga. Exakt där befann jag mig för ett år sedan, tvivel runt huruvida, jag med mina förmågor skulle klara av att starta eget. Jag var livrädd och tänkte: "det här klarar jag aldrig". Genom stor stöttning från nära och kära växte sig känslan av att: "jag kan visst" sig starkare. Den sista pusselbiten föll på plats när en superkvinna, vid namn Sussie dök upp i mitt liv, hon lovade att hjälpa mig med ekonomin, som i det läget var mitt ett av mina största orosmoln. (Förutom tvivlet på min egen förmåga.) PT-kunderna rullade in ganska så omgående. Kanske egentligen inte så konstigt med tanke på att jag har ett stort nätverk, där många under åratal insisterat på att jag borde ägna mig åt träning på heltid. Otroligt skön känsla för någon som mig, som är bra på att vara orolig, att än en gång få bevisat, att det ofta är helt i onödan. Sen kommer det andra. Anledningen till det här inlägget. Det är tufft att starta eget, jag jobbar stenhårt för att få fart på bloggen, att fixa bilder, hålla föreläsningar med mer. Bitar som kräver mycket tid och som är mer diffusa än att exempelvis skaffa PT-kunder. Tid som i dagsläget inte innebär någon inkomst, vilket såklart är både tufft och frustrerande. Drivet att få sprida en sund och hälsosam träningsglädje till så många som möjligt är stort för mig. Ibland tänker jag att jag har så mycket att komma med, att jag har något som tilltalar. Ibland känner jag precis tvärtom. Att jag bara står och stampar. Att jag låtsas att vara något jag inte är. Att det jag gör inte leder någonvart. Jag gissar att det är så för oss alla mellan varven, att vi tappar tron på oss själva, men biter ihop och kommer igen. Som min kund Hanna sa "när man tappar tron måste man hålla fast vid sin vision." Innerst inne, vet jag att det är just det svåra och frustrerande i det, som på något sätt driver mig, även om det också ibland får mig att vilja kasta in handduken och lägga mig på golvet och skrika. Jag har några kvinnor som gör mig lite extra peppad att kriga på, som jag gärna vill lyfta och som gör att jag inser att hårt arbete lönar sig, det är Anja och Iman, grundarna bakom Grounded Factory och Tekla och Helen, grundarna bakom aimn sportswear. Caroline och Desirée, som valde att starta sin egen PR-byrå, JUNO Alla är dem drivna unga tjejer som har vågat gå sin väg. Vågat satsa på sin grej. Det är så sjukt inspirerande och gör att jag känner mig motiverad att våga kriga på för det jag tror på och brinner för. JAG KAN OCKSÅ!